Falu Fri meets India

Dagen började med en stor hotellfrukost med olika spännande rätter. Allt från vitt bröd, till chokladpudding til varm mat. Den stora favoriten runt bordet var chilí cheese toast en starktkryddad pizzaliknande macka.

Efterfrukosten gick vi till Barli institute där vi fick träffa Jimmy och hans fru Janak. Vi fick ta del av deras arbete óm solenergi och olikavariationer av solkokare, Maten som serverades hade under dagen tillagats på solkokare va de kvinnor som studerar här på institutet.

Efter maten kom pressen hit och fotade oss ikäldda saris tillsammans med en grupp indiska kvinnor. De pratade aldrig med oss men i morse fick vi se tidningen och det var ett långt repotage med flera av bilderna som togs. Spännande att få reda på vad för historia de kokar ihop om oss... Texten i artikeln är på hindi så vi får vänta tills vi hittar någon som kan översätta den åt oss.

Vi var på Barli till långt in på eftermiddagen och  när dagen där var slut var vi alla hungriga utmattade och promenerade tillbaka till hotellet.

I grupper utforskade vi shoppingcenter och staden medans lärarna tog sig en kopp kaffe. Strax innan vi lämmnade hotellet hörda vi höga smällar från banken mittemot. Ljudet påminnde starkt om skottlossning/bomber vilket skrämmde upp oss rejält innan vi insåg att det var smällare för att fira den stora högtiden Diwali som pågår nu under vår vistelse här och vars högtidsdag är imorgon.

Dagen avslutades med ytterligare en god middag på favoritstället och även denna gång hade de problem med att göra oss te.

Väl tillbaka på hotellen satt vi elever och småpratade om dagen och vad vi sett och varit med om.

Godnatt / Linda, Sanna och Elin

Nu har vi varit hemma i gråa och kalla Sverige i över en vecka, och för tillfället sitter vi och skriver tackmail i högsta hugg. Vi är extremt nöjda efter en superhäftig och underbar resa, och snart är det dags att visa upp för alla här hemma vad vi har varit med om. Det känns konstigt att allt vi har planerat inför och sett fram emot i nästan ett år plötsligt är över, och att det vi har kvar nu är minnena i form av foton som sitter på väggen. Vi ser i alla fall fram emot att snart få sätta ihop en ny Indiengrupp och vara med i början på deras planering och förberedelser inför vad som troligtvis kommer att bli en av de största upplevelserna i deras liv hittills. Vi hoppas att många kommer att söka och vilja vara med, då resan var bland det bästa vi har varit med om!

/Moa och Paula (a.k.a Pengaräknerskan)

Det fanns trådlöst internet här på tågstationen i Bhopal så vi passar på att uppdatera!

Imorse blve det för första gången på den här resan en sovmorgon! När flera av oss sedan hade sovit i cirka 10h vaknade vi upp, åt lite frukost på uteserveringen och gick sedan till poolen där vi badade och slappade innan vi åt lunch. Vi hade beställt taxi som tog oss de 4,5 milen från Sanchi till Bhopal där vårat nattåg till Mumbai går ifrån. 
Den här tågresan kommer att bli den längsta, det luktar äckligt och ljudnivån är hög. Sen blir det en heldag i Mumbai med shopping!!! Innan vi tar oss ut till flygplatsen för att åka hemåt igen. Beräknat ankomsttid till Arlanda blir 12.15 på söndag.

Paula är orolig att hennes föräldrar inte vet när tåget kommer till Falun, hon hör av sig när vi anländer till Arlanda och vet tiden.

Alla hälsar att de ser fram emot middagen på söndag!



/ Per och Nora

Nattåg... En halvsunkig och trött skara anlände i morse i den lilla byn Sanchi. Byn är en lugn och ren oas! Verkligen ett bra ställe att ta igen sig efter att ha gått upp 4.45 flera mornar i rad på kanha. Byn är känd för sina Buddhist stupor och i morse klämde vi in oss i två ”rickshaws” och åkte dit för att ta en titt. Entréepriserna var lite lustiga och var inte åldersuppdelade. Istället skilde man på om man  var indier eller utlänning. Stor skillnad i prisklass kan man säga haha!

Tillbaka på hotellet efter utflykten åt vi en god lunch och letade sedan reda på en pool på hotellområdet. Verkligen skönt att få en chans att bara vara, sola, bada och ta det lugnt. Något vi inte har kunnat göra tidigare! Kanske tar vi snart en titt på den lilla marknaden innan vi beger oss på kvällsmatsjakt. I morgon bär det av med nattåg mot Mumbai och flygplatsen! Det är bara att inse att äventyret går mot sitt slut och att vi snart är hemma igen. Ett år av arbete i gruppen har gett resultat och nu ska allt avslutas.
//Paula

Oj vad tiden har gått fort! Ris, mosad linsröra, pannkaksbröd och bränna i halsen i all ära men nu börjar vi tänka på vad för slags mat vi vill ha när vi kommer hem. Här är vår önskelista för middagen på söndagenkvällen då vi kommer hem: 

Malin: Tomat, mozzarella och basilika toast till förrätt och därefter fläskfilé med jordnötssås och bönor serverat med klyftpotatis. Till dessert önskas gino.

Nora: Till förrätt önskas baguette med parmaskinka, mozzarella och tomat. Fläskfilé med kantarellsås och klyftpotatis. Efterrätten ska bestå av gino plus lantchips.  

Per: Hasselbackspotatis och halloumi samt kidneybönsallad med rödlök och citron.  Efterätten som önskas är mammas äppelpaj med hemmagjord vaniljsås gjord på tanzanisk vaniljstång.

Ylva: Till förrätt vill Ylva ha avokado fylld med räkröra. Till huvudrätt önskas lax på spenatbädd serverad med pressad potatis, en god sås, en grekisk sallad samt hembakt bröd. Fruktsallad som serveras med glass och eventuellt en chokladkaka till efterrätt.

Åsa: Till förrätt önskas ruccolasallad som ska följas av en varmrätt bestående av lax i ugnen med gorgonzola, mascarpone, hollandässås och pressad potatis. Ungsstekta äpplen med vaniljvisp är desserten som önskas.  

Britta: Avokado och tomatsallad till förrätt. Älgstek med rödvinssås och klyftpotatis till varmrätt och sedan kanel- och äppelpaj med vaniljsås till efterrätt.

Paula: Till förrätt önskas brorsans special. Huvudrätten ska vara mammas lax med rårörda lingon och en sallad till. Vaniljglass med pappas varma hjortronsylt till efterrrätt.

Moa: Lax med potatismos/pressad potatis och haricotverts samt någon god sås (förslagsvis sherrysås) till huvudrätt  och en god sallad. Till efterrätt vill Moa ha kladdkaka med vaniljglass och en kopp te.

Henke: Tjockpizza från American Take Away. Sallad med rostade pinjenötter och hembakat vitlöksbröd. Sannas hemlagade äppelpaj med carte d'or vaniljglass.

Helena: Parmaskinka och melon till förrätt. Lax med chevréost och god ruccollasallad á la Eden med nötblandning och oliver. (ej isbergssallad). Till det önskas rosmarinsdoftande stekt potatis. Till efterrätt vill Helena ha sorbet.

Nu sitter vi i bilen på väg till Jabalpur och har mycket motvilligt  vi lämnat Kanha bakom oss. Här kommer en summering av vår tid som spenderades i detta paradis. Djuren gör oss morgonpigga, tre mornar i rad har vi frivilligt gått upp klockan kvart i fem, satt oss i en öppen bil, svischa fram genom de indiska byarna för att åka på morgonsafari i Kanha. Under de fem safari vi gjort har vi sett; påfåglar, olika ”Sista safarimorgonen och guiden och chauffören i den ena bilen var laddade för tigerspaning. I racerfart körde vi till ett avlägset hörn där de visste att en tigerhona rörde sig. Och plötsligt ser guiden tassavtryck in på en sidoväg och vi tog kurvan i hög fart. Cirka 100 meter in på den vägen vid en kurva skriker guiden; tiger on the road!!. En hantiger gick sakta och lugnt på vägen framför oss och markerade sitt revir. Vi följde efter den i ungefär en kvart innan han försvann ner i skogen och vi hann filma och få många bra bilder. Det var det vackraste djur jag någonsin sett!” Vi som satt i andra bilen var inte alls avundssjuka, inte det minsta!

Besöket i Kanha var väldigt lyckat på flera sett och om vi fick önska så skulle många besök från Falu Fri, oss själva som volontärer och våra familjer ske i framtiden. Margie är verkligen en engagerad och kreativ människa och några av de projektarbeten som man skulle kunna genomföra här är trädplantering, introducering av solkokare i byarna i närheten och metoder för hur man skulle kunna rädda tigern. Pengarna som vi samlade in innan vi åkte kommer att gå till att plantera träd och till nya skoluniformer till barnen i traktens skola. Tack till alla som har sponsrat med att ge en slant! Här gör varje del av vårt bidrag stor skillnad! Vi kommer aldrig att glömma Kanha, Margie och tigrarna!

Sen vi skrev sist har vi rest väldigt mycket och har nu anlänt i Kanha National Park. Nattåget från Indore gick bra och dagen i Jabalpur var underbar. För första gången på resan fick vi vara lite turistiga, när vi besökte de berömda Marble rocks. Jätteskönt att komma ut i naturen och se öppet vatten, mäktiga vattenfall och vackra klippor. Verkligen ett lyft efter avgaserna och tutandet i Indore! En hel timme turistade vi i en mysig båt bland klipporna. Om vi så önskade kunde vi få underhållning av små pojkar, som för tio rupees hoppade från höga höjder. Dock ville vi inte orsaka någon olycka och nappade därför inte på erbjudandet. Middagen åt vi i sällskap med gamla Falu Fri elever på en restaurang nära marknaden.

Tidigt nästa morgon satte vi oss i två bilar mot Kanha! Margie som vi har kontakt med här hade några dagar innan berättat för oss att taket på vårt hotell hade rasat in. Hon hade ordnat med annat boende och när vi såg bilder på Internet var det svårt att inte hoppas på för mycket. När vi väl kom fram visade det sig ändå vara över förväntan och det blev bara bättre. Här bor vi eleganta tälthus och det första vi gjorde var att åka på Safari. Naturen i Kanha är otroligt vacker och enligt säkra källor (Brittas pappa) är det här riktig djungel! Safarin var väldigt lyckad och båda bilarna lyckades se de sällsynta vildhundarna jaga ett ovanligt hjortdjur som bara finns i Kanha. Bilarna splittrades sedan och några drog nitlotten att sitta i den bil som inte fick se en, ja just det, TIGER!! Henke (Som var på sin 23 safari i Kanha), Ylva, Per, Åsa och Paula berättade stolt om upplevelsen när alla, smutsiga, samlades i tältbyn.

Margie är en otroligt fascinerande kvinna och med sin öppenhet och brittiska humor tycker vi alla om henne. I eftermiddag beger vi oss ut till stamfolket som Margie jobbar med och efter allt som hon har berättat ska det blir otroligt spännande!

Just nu sitter vi i skuggan under ett stort träd och lyssnar på syrsorna. Här kommer lite tankar från var och en.

Malin har shoppat indiska kläder som aldrig förr, njuter av mangojuice i solen och är fortfarande helt förvånad över att hon lyckats hålla sig friskt hittills. Hon trivs!

Britta är förvånad över lugnet och tystnaden och trivs som babianen i djungeln!

Per njöt av uppståndelsen som uppstod varje gång han klev in på Mega Store och saknar den här i Kanha där endast aporna betraktar honom.

Nora har blivit lite förkyld och efter att ha råkat berätta för personalen serverades hon förkylningskur i sitt tält sent på kvällen av två välklädda och trevliga indier.  

Paula ser tigrar, drömmer om tigrar och lever med tigrar. Funderar över hur hennes vita kläder blev så bruna…

Ylva håller på att bli kär i Indien, men har fortfarande väldigt svårt att acceptera att korna ofta har bättre liv än de kastlösa kvinnorna.

Moa har krulligare hår än någonsin och stortrivs med de mjuka, sköna sängarna i djungelparadiset

Vi tror att lärarna trivs där de inlindade i filtar upplever djungeln tidigt på morgonen.


//Hela gruppen

Efter lite internet problem tog det lang tid att publicera. De senaste dagarna har varit udnerbara och aven Nora har fatt se en tiger! Hit vill valdigt manga komma tillbaka och vi har haft det udnerbart. I morgon aker vi vidare till Jabalpur igen och Sanchi :)  

Tillbaka på hotellet efter sista dagen på organic farming. Dagen inleddes med besök på två ekologiska bondgårdar och det var jättespännande att se det, som organic farming talade om, i praktiken. Besöken var guld värda för Nora, Per och Moas projektarbete, som nu verkligen går framåt. Tyvärr kunde stackars Per inte följa med ut idag utan vår sjukling, som nu mår mycket bättre, stannade på hotellet.

Organic farming var kanske inte riktigt vad vi hoppades på då organisationen inte är en organisation utan ett företag. Deras forskning är ändå spännande och många trevliga och på företaget anställda ungdomar var väldigt intressanta at prata med. Diskussionerna rörde allt ifrån jordbruk till hur det gick till när ungdomarnas livspartner skulle utses av deras föräldrar.

Sedan kan vi också konstatera att Moas mormor har rätt på frågan att det är billigt att leva i Indien. Förbryllad har Paula kollat över sin ekonomi och insett att hon hittills inte ens spenderat 500 kronor i privata utgifter! Bara för det gick hon, Åsa, Helena och Ylva och handlade på ”Mega store” där vi börjar bli stamkunder. Per fick till och med erbjudande om att bli medlem. Att tillägga är han väldigt populär hos expediterna! Man kan köpa en turkos ”korta”, 4 liter vatten, 1 påse chips, chocolate chip cookies och salta kex för ca 50 kronor. Billigt, we like :D !!!

I morgon lämnar vi Indore och vi vet inte hur det blir med Internet uppkopplingen från och med då. Bli inte oroliga om vi inte skriver. Vi har det jättebra! Nästa stop blir Jabalpur och sedan Kanha national park. Indores galna trafik och folkliv glömmer vi aldrig men det känns bra att hoppa på ett tåg mot nya äventyr i detta färgstarka land. Hoppas vi kan skriva snart. Förlåt oss för avsaknaden av bilder. Packning står på programmet!

//Paula och Britta

Just nu ligger vi och slappar på hotellet efter den konstigaste dagen hittills. I tre timmar satt vi och lyssnade på en biodynamisk odlare (eller självaste hippie-Jesus som Paula valde att döpa honom till) som kallade sig själv ”den upplyste”. Han upplyste oss om att vi inte kunde hitta lycka genom familj och vänner, utan enbart genom att bli ett med universum och lyssna till vårat inre. Han berättade även att om man vattnade växter med vatten som man sa ”dumma vatten, jag hatar dig” till så skulle växten inte må bra. Om man däremot vattnade den med vatten som man sa ”jag älskar dig fina vatten” eller något liknande till så skulle växten må alldeles utmärkt. Hippie-Jesus i våra hjärtan säger vi bara!



Vi måste även nämna att vi numera finns på den lokala dagstidningens framsida. Även Indores tv-team jagade oss med det blev avblåst i sista stund. Än har vi inte kommit underfund med om vi gillar kändisskapet eller inte. En liten parentes är i alla fall att vi har fått en förståelse för kändisarnas misstänksamhet till journalister. Berättar man en sak publiceras något annat…



Rubriken lyder: ”Vi är inte här för att forska, utan vill uppleva den indiska kulturen”. Helt tvärtemot vad vi sade.

/Hela gruppen